Förra veckan skrev jag om en fantastisk konferens som jag och tre andra kollegor hade varit på i Göteborg. Ni som har läst förra gångens inlägg vet att vi pratade om att man, i samband med integrationen, kan utgå ifrån fyra olika perspektiv, dvs psykologiskt, nationalekonomiskt, företagsekonomiskt och arbetslivsrelaterat. Integrationsprocessen börjar enligt psykologen Leili Falsafi med den psykologiska synvinkeln hos den som är integrationens huvudobjekt! dvs den nyanlände. Den psykologiska integrationen är ju grunden till hela processen. Den är ju basen och grundstenen. Finns inte den, så har individen i frågan och samhället, indirekt, problem med integreringen. Denna grundsten formeras av den nyanlände själv, tillsammans med olika institutioner som den nyanlände har sina första kontakter med. Några av de institutionerna är förskolan, skolan, vården, SFI, arbetsförmedlingen, m.m. Men vem äger egentligen frågan? Detta är den typiska frågan som psykologer och sociologer ofta ställer, när man pratar konflikter med dem. Vem äger frågan? Är det den nyanlände som äger frågan eller är det de institutionerna som han/hon har sina första kontakter med? Och vad är egentligen frågan? Enligt Falsafi så är den svenska mottagar-majoriteten en stor grupp som hittills inte inkluderat de avvikande. Falsafi menar att så länge den VI-gruppen inte inkluderar de andra så har vi svårt med integreringen. Men hon slutar inte där! utan hon menar att den nyanlände ska också vara beredd att inkluderas, och för att inkluderas så behövs ett mycket mycket tydligare informationsöverförande, som tydliggör de regler, koder, lagar och rutiner som skall gälla i samhället enligt svensk lag. Samhällsinformationerna ska vara mycket effektivare än idag. De nyanlända ska få klarare och tydligare signaler från de institutioner som de har sina första kontakter med. Hon menade helt enkelt att invandrare ska på ett tydligare sätt få veta vad som gäller, vad som accepteras, vad som tolereras och vad som icke toleleras. Men framför allt: "Vad är det som gäller? Vad säger lagen? De måste få det klart för sig att det är den svenska lagen som gäller och inget annat. Vi på skolan, förskolan, vården m.m. bär på det ansvaret tillsammans med den nyanlände individen. Regeringen har beslutat att f.o.m 1 dec 2010 ska en reform genomföras, men det kommer inte att räcka menar Falsafi. Om vi inte tar tag i de bitarna i förskolan och skolan så får vi faktiskt inte bli överraskade när de inte följer våra regler och lagar. Falsafi menar att en stor del av den misslyckade integrationspolitiken handlar om det onödiga hänsynstagandet som majoritetssamhället har visat i samband med vissa klara och tydliga kulturskillnader som går emot den svenska lagen. Reflektera gärna över detta och fundera på hur DU kan påverka detta och hur DU kan ge upphov till en bättre integration./John Omoomian
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar