Vi är lyckligt lottade människor! Vi bor i en liten fridfull
plats på jorden som heter Lindesberg. Tillsammans med drygt tjugotusen andra, njuter
vi av livet på ett område med vackra skogar, sjöar med både små och större
tätorter. En del av oss har bott här i generationer. En del har flyttat hit
från andra delar av det vackra, avlånga Sverige, medan vissa andra flyttade in
från andra delar av världen. Livet i Lindesberg präglas i det stora hela av
någon form av fridfullhet som är unik föra små kommuner i Sverige. Medan
människor i Syrien slaktas av sin egen regering kan vi njuta av lugnet och
freden här i vackra Lindesberg.
Men samtidigt finns det en rädsla bland en relativt
liten grupp av befolkningen här. Rädsla för ”det okända”. En rädsla som ofta
bygger på att vi inte känner oss bekväma ty vi inte vet så mycket om ”det
okända”. Detta leder ibland till en viss främlingsfientlighet i samhället. Det är inte alldeles för sällan som man hör att Lindesberg tar emot många invandrare. Redan där tycker jag att det är oerhört viktigt att sortera detta begrepp. De som bor i Lindesberg och är nyanlända delas i fyra grupper. De asylsökande, de kommunplacerade flyktingar med uppehållstillstånd, de arbetskraftsinvandrare med arbets – och uppehållstillstånd och sist men inte minst de som man kallar ”kärleksinvandrare” dvs. de som kommer till Sverige pga att make/maka bor här. Om vi tar bort arbetskraftsinvandrare och kärleksinvandrare som nästan alltid har sina egna inkomster inom familjen så återstår de två första grupperna dvs de asylsökande och de kommunplacerade flyktingar.
Ibland hör man att dessa
människor bekostar kommunen och det är stora antal och stora summor som rullar
i folks munnar. Men i själva verket är det så att Lindesbergs kommun har t ex tagit
emot 48 personer enligt ersättningsförordningen 2011. Nästan 20 personer mindre
än den överenskommelsen som kommunen har med migrationsverket. Kommunerna har rätt till statlig
ersättning för mottagande utländska medborgare som beviljats uppehållstillstånd
i Sverige som flyktingar, skyddsbehövande, efter särskilt ömmande
omständigheter eller som anhöriga. Det följer av förordningen (2010:1122).
Denna ersättning får kommunen i två år och därefter är det kommunen som har
ansvar för deras försörjning.
Den andra gruppen är de sylsökande som bor i migrationsverkets anläggningslägenheter t ex i Stråssa, Stora, Guldsmedhyttan osv. Det är alltså statliga migrationsverket som hyr och det är kommunala Libo som hyr ut. Så uthyrningen av dessa lägenheter är en vinst för det kommunala bolaget Libo och bidraget för uppehälle, hygien osv får de asylsökande av statliga migrationsverket. De asylsökande barn har rätt att gå i skolan och det statliga migrationsverket betalar drygt 60.000 kronor för varje asylsökande elev. Med andra ord har de asylsökande nästan inga kostnader eller omkostnader för kommunen snarare tvärtom om vi tänker på Libos avtal med staten, och elevpengen till skolorna.
Tänk på det nästa gång ni hamnar i en diskussion med en Sverigedemokrat :)
John Omoomian (S)
