SFI-bonus: Inte bara en flopp utan ett alliansfiasko !

SFI-bonus är en s.k stimuleringsåtgärd som är en av alliansregeringens flera misslyckande inom den s.k nya etablering - och integrationslinjen. Bonusen riktar sig mot de SFI-deltagarna som läser svenska för invandrare.

För att kunna få SFI-bonus ska du:

• få minst ett godkänt betyg på kurs 1B, kurs 2C eller kurs 3D inom 12 månader från första erbjudna kursstart. Tiden räknas från datumet på din första kallelse, även om du inte kan komma då.
• få minst ett godkänt betyg senast 15 månader efter att du blev folkbokförd i Sverige första gången.
• vara mellan 18 och 64 år när du får ditt betyg.

• Så här mycket kan man få:

  Om man får minst ett godkänt betyg på kurs 1B kan du få 6 000 kr.
  Om man får minst ett godkänt betyg på kurs 2C kan du få 8 000 kr.
  Om man får minst ett godkänt betyg på kurs 3D kan du få 12 000 kr.
  
  Man kan inte få mer än totalt 12 000 kr. Om man först får bonus för en kurs får man bara mellanskillnaden om man klarar nästa kurs.

Det är inte bara sjukt att få bonus för en utbildning som i grunden är basen för att få bättre förutsättningar för att lyckas i det nya landet !! utan det mest sjuka är att den riktar sig mot de elever som har med sig bra skolbakgrund och utbildningsvana medan de elever som inte har det kommer inte ens i närheten.

Enligt en undersökning som Sveriges radio har gjort och presenterades för några dagar sedan (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5358890 ) , har mindre än 2% av landets SFI-deltagare klarat de ovanstående kraven. Detta i sig är absurt.

Ännu en gång gång visar allians-regeringen okunskap, fel strategi och fel tänk kring detta känsliga område.
Vilken annan utbildning har vi där eleverna får bonus i form av pengar om de klarar vissa mål ?! Klart att detta skapar frustration. Det är så ruttet Björklund-tänk så det ryker om det.

Satsta våra gemensamma skattepengar på att utveckla verksamheten och undervisningsformerna så att alla gynnas och inte bara de med studievana ! Satsa våra gemensamma pengar på ett sätt som skapar kunskap, inte frustration !

John Omoomian (S)

Barnfattigdomen !

Barnfattigdomen är ett stort samhällsproblem. Barnfattigdomen har ökat igen efter många års minskningar från1999 till 2006.
220.000 barn lever i fattiga familjer enligt Rädda barnens rapport år 2008. Ökningen av försörjningsstödet i olika kommuner i Sverige sedan 2006 pekar på att den trenden pekar uppåt även efter år 2008.
Barn som befinner sig i fattigdomen går ofta i skolor där färre klarar kunskapskraven. Många av dessa barn tvingas av ekonomiska skäl att avstå från de avgiftsbelagda aktiviter. Den gemensamma nämnaren för dessa barn är att de har föräldrar som saknar arbete eller jobbar deltid där familjens hushållsekonomi inte räcker till.
Att sakna saker som andra har skapar utanförskap. Åtminstone i ett land som Sverige. Några exempel på dessa saker är att kunna åka till skolutflykter eller att åka på semester som alla andra, och tillbringa semester på bostadsgåden eller betongbalkongen. Att inte kunna utveklas på samma villkor som alla andra barn, leder till relativ fattigdom.
Fattigdom handlar ytterst om människors frihet och livschanser. Fattigdomen handlar egentligen inte i första hand om avsaknad av medel, utan snarare avsaknad av möjligheter. Om en individs ekonomiska och sociala position leder till att man inte har några reella möjligheter att välja vilket liv man vill leva, då är man fattig.
Ett samhälle med klyftor mellan sjuka och inte sjuka, mellan de som har arbete och de som inte har arbete, mellan fattiga och inte fattiga är inget bra samhälle. Avsaknad av stöd för de som saknar möjligheter i sina liv gör inte det hela bättre.
En politik som inte bekämpar barnfattigdomen är ingen bra politik. Inte bara för de drabbade, utan inte heller för hela samhällsstrukturen och samhällsekonomin.
En aktiv arbetsmarknadspolitik är det enda sättet som leder till att barnfattigdomen minskar. Fler människor arbetar nu jmf med 5 år sedan, påstår Alliansen. Men faktum är att andelen arbetande befolkningen har minskat och det förstnämnda beror helt enkelt på befokningsökningen.
Fattiga barn i ett rikt och modernt land som Sverige är oacceptabellt !
John Omoomian (S)

FN:s tandlöshet och Nato:s inblandning IGEN !!

Jag har skrivit om FN:s utspelade roll några gånger sedan jag började bloggat för ca. 2 år sedan.
Under Libyen-konflikten visade FN:s tandlöshet sina framfötter klart och tydligt.
Nu är det dags igen !
FN:s säkerhetsråd gång har på gång försökt att komma fram till en resolution utan att lyckats.
Anledning till detta är att Ryssland och Kina som är 2 utav de 5 ständiga medlemmar i säkerhetsrådet gång på gång har ställt sig emot resten av säkerhetsrådet och har utnyttjat vetorätten.
Medan Ryssland och Kina vägrar att samarbeta med resten av säkerhetsrådet så slaktas det syriska folket skoningslöst. Oskyldiga människor dödas på ett brutalt sätt varje dag av Bashar-regimen.
Kina och Ryssland som har gamla gigantiska avtal med "skurken" ställer sig inte emot en resolution enbart av ekonomiska skäl. De gör det även pga att den nya makbalansen i världen kräver att de står ganska nära varandra när det gäller strategiska frågor som handlar om den geopolitiskt viktiga regionen "Mellanöstern".
Kina och USA stöttar inte bara skurken Bashar, utan de stöttar även andra skurkar i regionen som hotar hela mänskligheten med sina kärnvapenprogram. De stöttade även Ghadafi in i det sista också!
Men nu har Nato känt behovet utav inblandning igen, eftersom man återigen upplever att FN inte kan göra någonting när det gäller !
Den gamla rostiga organisationen som kallar sig Förenta Nationerna men egntligen fungerar som Förenta Staterna, bygger på att andravärldskrigets vinnare har full koll på konfliktläget i världen och därmed har vetorätt. Av de gamla vinnarna har två länder omvandlats till nya maktpolen. Speciellt Kina med sin nya ekonomiska s.k makt.
Nu går Turkiet in i konflikten som en Nato-medlem ! Turkiets riksdag beslutade idag om att Turkiet ska fortsätta anfalla Syrien i självförsvar. Någon form av "mini krigsförklaring". Detta legitimerar inblandning av andra Nato-länder enligt Nato:s stadga. USA, England och Frankrike som medlemmar av Nato ska nu försvara sin "Nato-bror". Detta gör att man kan gå runt Kina och Ryssland IGEN.
Jag hoppas att detta leder till Bashars fall så fort som möjligt !
John Omoomian (S)

Naivt att bygga missnöjet på lärarfackens PR-spel ...

Nu har de båda lärarfacken skrivit på det nya läraravtalet. 4,2 % blev det. Jag har nu läst hela avtalet och om jag kliver ur mitt lärarperspektiv i några minuter känner jag att jag inte alls är missnöjd. Jag är naturligtvis inte nöjd utifrån mitt lärarperspektiv eftersom jag, liksom många andra lärare, inte är nöjd med den riksnivån på lärarlöner i Sverige jämfört med andra I-länder.

Jag är inte missnöjd med läraravtalet av flera olika skäl men det finns tre centrala punkter i avtalet som jag tycker är värda att poängtera.
Det nya avtalet är bland annat ett smart avtal. Jag påstår detta pga att avtalet är på 4 år men har 2 sifferlösa år. De siffrorna kommer att vara prdukter av de kommande förhandlingar om två år. Avtalet är dessutom uppsägningsbart. Det betyder att om lärarfacken och SKL inte kommer överens om de nya siffrorna om ca 2 år, så kommer man att säga upp avtalet.
Det smartaste med nya läraravtalet är att man har satt det nya förhandlingsdatumet precis mitt i riksdagsvalrörelsen.

Både LF och LR är medvetna om att deras PR-spel kring 10.000 kronors löneförhöjning var just ett PR-spel, dock ett viktigt och avgörande sådant. LF och LR är även medvetna om att de lönenivåerna som facken pratade om kräver ju kraftiga statliga prioriteringar. LF och LR vet mycket väl att detta klarar inte kommunerna själva. Kommunerna har redan nu golvats ner av en korkad regering. Kommunerna måste få kraftigt statligt finansiellt stöd för att klara kraven.
Men lärarfacken går ändå ut med en stor PR-kampanj och kräver 10.000 kronor förhöjning per månad. PR-spelet var i sig en kul grej men inte ska man, som lärare, vara naiv och tro att det blir 10.000 kronor mer per månad för lärarna utan en riksprioritering ! Därför tycker jag att timingen med nya förhandlingar samtidigt som riksdagsvalarbetet inte är bara bra utan smart också.
Jag hörde en gymnasielärare som intervjuades av SVT. När journalisten frågar varför han var missnöjd så sade han: "Vi skulle ju få 10.000 kronors förhöjning". Då har han enligt min mening inte fattat det hela med förhandlingsspelregler, PR-kampanj och framför allt finansieringsramar. Ett naivt perspektiv med andra ord.
Jag tackar härmed båda lärarfacken ! Inte för att jag är nöjd men kanske för att jag inte är missnöjd med vårt nya avtal :)
John Omoomian-Lindesberg

Den svenska modellen ... !

Vi närmar oss sakta men säkert valet 2014. För någon som inte är politiskt aktiv känns detta väldigt långt borta men de som är politiskt aktiva vet att man känner pressen inom partierna. Kalendern fylls ju mer och mer och schemat blir tuffare och tuffare.

Vi socialdemokrater i Örebro län hade en stor konferens i Stockholm förra veckan, där vi lade fram grunden till arbetet fram till 2014. På Sveavägen 68 är arbetet med strategin i full fart. Lika så ute på arbetarekommunerna. Utbildning och arbete bygger Sverige är huvudbudskapet som socialdemokraterna bygger hela programmet på. Det känns bra.
2006 när högern tog makten i Sverige var huvuduppdraget: bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. Sverige har aldrig varit mer drabbat av stora klyftor och utanförskap och siffrorna kring arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten talar tydligt språk. Sverigedemokraterna visar mer och mer att de inte är kompetenta att hantera den breda politiken. De gör dock olika försök för att framstå som ett parti som brinner för äldreomsorgen och bättre rättsväsende men svenska folket är ett smart folk :) Fler och fler inser hur kommunernas ekonomier påverkas av en rikspolitik där staten inte tar sitt ansvar och skjuter allt oftare ansvaret till kommunerna. Det kan vara mottagningsansvar av nyanlända efter två korta år. Det kan vara krav på demensvården utan att ge kommunerna resurs för det. Det kan vara krav på skolorna utan att ens veta vad kärnproblemet är då vi har en betygkåt utbildningsminister vid namn Jan Björklund som fick totalsågning av rikets lärarkår förra veckan.
Men frågan är: Räcker allt detta för att den individulistiske svensken förstår det som
Nobelpristagaren Joseph Stiglitz förstår. Han skriver i dag bok efter bok om jämlik­hetens betydelse för tillväxt, länder som Storbritannien tittar avundsjukt på starka fackföreningars roll för framgångsrik näringspolitik.
Katrine Kielos skriver idag i en ledar-artikel (aftonbladet) att svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.
Kommer svenska folket, sept 2014, att förstå att det, i långa loppet, inte lönar sig att vara egoistisk ?
Att ett fungerande system bygger på att det finns ett team-tänk. Att den dagen då vi slutar bry oss om varandra så är det lika bra att gå och gräva egna graven ?
Jag är hoppfull och ser fram emot valarbetet i alla fall :)
John Omoomian (S)

Asylmottagning i Lindesberg = en kommunal kostnad = En Sverigedemokratisk lögn !

Vi är lyckligt lottade människor! Vi bor i en liten fridfull plats på jorden som heter Lindesberg. Tillsammans med drygt tjugotusen andra, njuter vi av livet på ett område med vackra skogar, sjöar med både små och större tätorter. En del av oss har bott här i generationer. En del har flyttat hit från andra delar av det vackra, avlånga Sverige, medan vissa andra flyttade in från andra delar av världen. Livet i Lindesberg präglas i det stora hela av någon form av fridfullhet som är unik föra små kommuner i Sverige. Medan människor i Syrien slaktas av sin egen regering kan vi njuta av lugnet och freden här i vackra Lindesberg.

Men samtidigt finns det en rädsla bland en relativt liten grupp av befolkningen här. Rädsla för ”det okända”. En rädsla som ofta bygger på att vi inte känner oss bekväma ty vi inte vet så mycket om ”det okända”. Detta leder ibland till en viss främlingsfientlighet i samhället.

Det är inte alldeles för sällan som man hör att Lindesberg tar emot många invandrare. Redan där tycker jag att det är oerhört viktigt att sortera detta begrepp. De som bor i Lindesberg och är nyanlända delas i fyra grupper. De asylsökande, de kommunplacerade flyktingar med uppehållstillstånd, de arbetskraftsinvandrare med arbets – och uppehållstillstånd och sist men inte minst de som man kallar ”kärleksinvandrare” dvs. de som kommer till Sverige pga att make/maka bor här. Om vi tar bort arbetskraftsinvandrare och kärleksinvandrare som nästan alltid har sina egna inkomster inom familjen så återstår de två första grupperna dvs de asylsökande och de kommunplacerade flyktingar.

Ibland hör man att dessa människor bekostar kommunen och det är stora antal och stora summor som rullar i folks munnar. Men i själva verket är det så att Lindesbergs kommun har t ex tagit emot 48 personer enligt ersättningsförordningen 2011. Nästan 20 personer mindre än den överenskommelsen som kommunen har med migrationsverket. Kommunerna har rätt till statlig ersättning för mottagande utländska medborgare som beviljats uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar, skyddsbehövande, efter särskilt ömmande omständigheter eller som anhöriga. Det följer av förordningen (2010:1122). Denna ersättning får kommunen i två år och därefter är det kommunen som har ansvar för deras försörjning.

Den andra gruppen är de sylsökande som bor i migrationsverkets anläggningslägenheter t ex i Stråssa, Stora, Guldsmedhyttan osv. Det är alltså statliga migrationsverket som hyr och det är kommunala Libo som hyr ut. Så uthyrningen av dessa lägenheter är en vinst för det kommunala bolaget Libo och bidraget för uppehälle, hygien osv får de asylsökande av statliga migrationsverket. De asylsökande barn har rätt att gå i skolan och det statliga migrationsverket betalar drygt 60.000 kronor för varje asylsökande elev. Med andra ord har de asylsökande nästan inga kostnader eller omkostnader för kommunen snarare tvärtom om vi tänker på Libos avtal med staten, och elevpengen till skolorna.

Tänk på det nästa gång ni hamnar i en diskussion med en Sverigedemokrat :)
John Omoomian (S)

Varför röstade vi nej till LOVen i Lindesbergs kommun?

Den 25 januari 2012 beslutade socialnämnden i Lindesberg att inte införa LOV, lagen om valfrihetssystemet. Detta ogillades naturligtvis av de borgerliga representanterna i socialnämnden, men demokratin avgjorde frågan när vi socialdemokrater tillsammans med ett par andra röstberättigade ledamöter fick majoritet för vårt förslag.

Vi vill nu förklara sakfrågan på ett icke-populistiskt sätt. Det är därför vi inte nämner ordet Carema Care mer än en gång!

Sammanfattningsvis kan man säga att lagen är avsedd att fungera som ett frivilligt verktyg för de kommuner och landsting som vill konkurrenspröva verksamhet genom att överlåta valet av utförare till brukaren/invånaren. Införandet av denna lag innebär bland annat att den upphandlande myndigheten som i det här fallet är Lindesbergs kommun binder sig till några krav. Lagen innehåller till exempel regler om löpande annonsering i en nationell databas, krav på utförare, förfrågningsunderlagets innehåll, ansökan och tilldelning av kontrakt, information till brukare/invånare samt brukarens/invånarens val av utförare och överprövning (LOV 2008:962).

Vi socialdemokrater i Lindesberg tvekar inte en sekund på att det finns många positiva delar i lagen om valfrihetssystemet. Men samtidigt menar vi att man inte ska riskera kvalitetssäkringen på bekostnad av valfriheten. Vi tvekar inte heller en sekund på att huvudmålet för alla partier är att brukaren/invånaren ska ha det bra. Men vi har olika tillvägagångssätt och prioriteringar utifrån brukarperspektiv.

Det vi är mest skeptiska mot är dock 7, 8, 9 § 10 kap d.v.s. tillsynspunkten. Enligt de paragraferna är det inte kommunen som utövar tillsynen längre, utan det är en tillsynsmyndighet som utses av regeringen. Kommunen har däremot skyldighet att tillhandahålla upplysningar till tillsynsmyndigheten enligt 9 § 10 kap.

Detta tycker vi inte är rimligt utifrån ekonomiskt och tillsynsperspektiv.

Utifrån ekonomiskt perspektiv p.g.a. att det, tillsammans med andra administrativa krav, medför relativt stora kostnader för kommunen. Kostnader som vi måste ta från vår personal.

Utifrån tillsynsperspektiv p.g.a. att vi inte kommer att ha full kontroll på vår verksamhet. Vi menar att LOV, enligt 9 § 10 kap, skapar ett glapp mellan den kommunala verksamheten och den nationella tillsynsmyndigheten. Dessutom måste tillsynsmyndigheten balansera olika juridiska aspekter (t ex i vissa fall AB-reglerna) för att säkerställa kvaliteten.

Vi kommer aldrig att gå med på att riskera kvalitetssäkerheten före valfriheten.

John Omoomian (S), Lindesbergs kommun

Kommunikationens roll i politiken

Nu är det nästan ett dygn efter att Håkan Juholt har lämnat sitt uppdrag som vår ordförande. Igår var det en av de tråkiga dagarna då man känner sig trött, tom och sorgsen. Tiden läker alla sår, sägs det. Det stämmer ganska bra i det här fallet eftersom känslan idag inte är lika illa som igår. Idag känner man sig att man ser fram emot en nystart. Juholt tackade för sig igår med bland annat följande motivering:
"Sverige behöver en stark, optimistisk, nyfiken och framtidsorienterad socialdemokrati. Vårt land behöver en opposition som är beredd att ta över ansvaret för Sverige – som senast 2014 behöver en nystart."

Jag satt och läste Ulrika Sandbergs blogg idag där hon hade bland annat skrivit: "Om jag får önska en sak av en ny partiledare så är det att förutom att den på ett förtroendefullt sätt ”går igenom rutan” att den är riktigt duktig på att bygga lag av människor med olika kompetenser och perspektiv – och att få dom att jobba åt samma håll!"

Och jag kan inte göra något annat än att instämma helt. För vad vore politiken utan en optimal kommunikation där alla olikheter möts kring den grundläggande grundstenen ? Vad vore ett politiskt parti utan en ordförande som har förmågan att mobilisera och leda partiets inre processer ? Vad vore ett politiskt parti utan de inre processerna ?

Vår nya ordförande bör ha den oerhört viktiga förmågan, om vi inte ska fastna i förtroendebrist igen. Det finns olika åsikter och tillvägagångssätt för att nå våra mål inom S. Det kan vi inte förneka, som Ardalan Shekarabi också nämnde igår. Men en stark ledare är den som har förmåga att balansera de åsikterna. Vi har inga falanger inom S. Det köper jag inte ! Men vi har olika åsikter kring själva tillvägagångssättet/tillvägagångssätten. Och om de olika kompetenserna inom vårt parti inte möts så kan vi inte kanalisera energin mot en vettig oppositionspolitik. Gör vi inte det så har vi högerregering 2014-2018 igen.

Sist men inte minst, kommer den viktigaste frågan som vi bör förklara för folk:
Varför vill vi ta makten ? Och varför har Sverige inte råd med att inte ha ett starkt S ? Fundera en stund .....

John Omoomian (S)