lördag 29 januari 2011

Mellanösterns demokratisering,en nödvändig demokratisering för den globaliserade ekonomin


Obama kom ut med ett utspel igår då han gav lite "råd" i samband med folkets reaktion i Egypten. Han menade i stora hela att allt ska kunna lösas på ett "lugnt" sätt, utan att några människoliv behöver tas. Han vet dock mycket väl att en sådan demokratisering som mellanöstern har påbörjat inte är möjlig utan att man offrar människoliv. Men han, på samma sätt som andra politiker, måste ha sådana utspel lite då och då !
Men det intressanta i det hela enligt min analys är Kinas besvikelse över hela utvecklingen och USA:s och Rysslands förhoppningar, trots Obamas utspel. För att prata klarspråk så försöker jag förenkla det hela på följande sätt så att analysen blir användarvänlig

För ca. 30 år sedan började den maktbalansen som fanns i världen dvs Väst/Öst äventyras. Detta startades med två revolutioner. En i Iran, 1979, och en i  Nicaragua 1979. USA stöttade revolutionen i Iran i samband med det hot som USA kände gentemot Sovjet, och Sovjet stöttade revolutionen i Nicaragua i samband med det hot som Sovjet kände gentemot USA:s inflytande i Sydamerika.
Båda två revolutionerna spårade ur och kidnappades av andra än de riktiga rörelserna som genomförde de revolutionerna. Irans revolution kidnappades av religiösa antiamerikanska Ayatollor, och revolutionen i Nicaragua kidnappades av korrupta marxister med Daniel Ortega i spetsen.
Efter murens fall 1989, tappade Sovjekt mark medans Kinas inflytande i det ekonomiska spelet blev mer och mer. Amerikanska antisovjetiska grillagrupper som t ex: Al Qaida omvandlades till extrema religiösa antiamerikanska rörelser då USA inte kunde tillgodose deras behov och krav längre. CIA hade inte längre någon användning av dem. Deras bäst före datum var passerade med andra ord.
Globaliseringen blev trenden och de liberala tankar och lösningar hittade sin plats i maktbalansens tankesmedja. Mitt i allt förvärrades situationen för folk i länder som Iran, Irak, Libanon, Tunisien, Egypten osv, eftersom liberala globaliseringsrelaterade lösningar aldrig gynnat folket. Stora företag blev större och större och folket blev fattigare och fattigare. 11 september 2001 var en indirekt konsekvens av den orättvisa resursfördelningen enligt Al Qaida. Denna händelse påverkade världsekonomin på ett mycket negativt sätt i väst medans Kina körde sitt race bakom kulliserna utan att bry sig om folkets situation i de ovannämnda länderna eftersom Kina hade sina avtal med regeringar i de här länderna.
Nu reagerar folk i de här länderna. För 1,5 år sedan störtades en anti-regim rörelse i Iran. Och nu ser vi vad som händer i Mellanöstern. Egypten är inte det sista landet.
Väst måste vinna tillbaks den förlorade marken i det ekonomiska spelet. Väst har inte längre råd att Kina rider på denna odemokratiska våg.
Det känsliga är nu att oppositionen leds av kompetenta individer som Mohammed Al-Baradei så att revolutionen inte kidnappas av Muslim Brotherhood, samt att USA ser över sin Israel-plotik.
Håller tummarna för det egyptiska folket och världsekonomin !
/John Omoomian (s)

lördag 22 januari 2011

Billströms snabba lösning på integration


Jag har alltid tyckt att Tobias Billström liknar ett djur (inte illa menat alls). Efter hans och Carl Bildts Wikileaksskandal  vet jag nu vilket djur jag hela tiden tänkt på. Papegoja !
Men det mest lustiga och samtidigt sorgliga i detta är hans tankar kring flyktingpolitiken, invandrarpolitiken och integration. Jag har alltid haft en negativ magkänsla vad gäller Billströms ärlighet. Men sedan igår vet jag inte vad som ska bevisas för att man är övertygad om att hans tankar är i högsta grad präglade av Canada-modellen.
Canada-modellen är ju en modell där den mesta fokuseringen i migrationsprocessen zoomas på arbetskraftsinvandringen. Den mest attraktiva gruppen i den här modellen är de högutbildadae individerna som får fristad tillsammans med sina familjer pga sina utbildningar. En annan grupp som gynnas av Canada-modellen är de förmögna grupperna som får vandra in pga det kapital de har.
Denna modell är naturligtvis bra för det mottagna landet, både utifrån nationalekonomiskt och demografiskt perspektiv.
Men den grupp som missgynnas av detta är de skyddsbehövande människorna som flyr ifrån krig, förtryck, förföljelse m.m. Och nu har Billström visat att Sveriges flyktingpolitik inte har något principiellt underlag som heter "humanism mot de skyddsbehövande". Billströms skandal är en skandal som har läckt ut nu, då han och Carl Bildt, enligt de utläckta dokumenten, ville att irakiska skyddsbehövande individer skulle utvisas pga inrotad hedersrelaterad kultur bland den gruppen. Billström kanske vill lösa integrationsproblemet genom att inte ta emot de svårare grupperna. Då har vi inga problem ! eftersom de lättare grupperna är så lättintegrerade.
Men detta är inte slutet...vänta bara några år tills dokument läcker ut kring somalierna och de hindren som migrationsverket har skapat åt dem sedan ett år tillbaka. De ska bestyrka sina identiteter. Det ska folk som kommer från ett nedkrigat land utan några myndigheter "what so ever" göra !!! Hur ska det gå till !?
Jo, sanningen är att man har upplevt somalierna som svårintegrerade ! och därför måste man göra någon åt detta !
Men vart tog humanismen vägen igen !?
Det är ju den sura och ständiga frågan !
Sorgligt men sant !
//John Omoomian (s)

lördag 15 januari 2011

Gott Nytt År Tunisien, men framför allt God fortsättning Tunisien.


Enligt den arabiska kalendern är det inte ett nytt år nu. Det nya året börjar i samband med den Ramadan-festen som tidsmässigt flyttar sig varje år eftersom de arabiska månaderna går efter månen och inte solen. Men Tunisien är ju ett land som under de senaste åren präglats positivt av den s.k "väst". Inte minst pga turistindustrin som har utvecklats i landet under slutet av 90 - och hela 00 - talet. Därför är man mer van vid det nya kristna året, det kristna jul-firandet med all kommersialism det innebär i Tunisien, jmf med tidigare.

Men Tunisien har börjat det nya året med häftiga protester som nu har lett till att Ben Ali, den totalitära tunisiska presidenten, har tvingats lämna landet.
Zine El Abidine Ben Ali  kom till makten den 7 november 1987 genom ett demokratiskt val, och släppte inte makten tills igår. Ben Ali påverkades av makten precis som någon annan människa som sitter för länge. Det är ju maktens natur att göra människan till en odemokratisk individ i längden, oavsett vad du har för ideologi. Vi får inte glömma att de mest kända diktatorer har börjat sina karriärer via demokratiska val.

Ben Ali försökte, under sin tid, att underlätta situationen för både interna och externa företagsaktörer som hela tiden såg den fantastiska tunisiska förutsättningen, inte minst inom turistindustrin.
Det som Ben Ali, precis som Shahen i Iran (1997) glömde bort var folket ! Mitt i allting glömde han sitt eget folk som inte gynnades av de enorma skattelättnader, otroliga företagsbonus och allt annat som gjorde Tunisien till en paradisö för stora företag. Stora företag etablerade sig främst inom turistindustrin under första halvan av 00-talet och slog ut de inhemska små företagen och den traditionella ekonomin lämnade sakta men säkert sin plats till den globaliseringsvänliga västvänliga ekonomin.

Studenternas och motståndsrörelsens förhoppning var fram till 2 år sedan att denna utveckling leder ändå till förbättringar för folket. För den unga tunisiska generationen. Den förlorade generationen som hade både bra utbildning och vision. Man försökte tänka långsiktigt.

Men droppen var för ca. en månad sedan när det tillkännagavs att efter Ben Ali ska represanter från hans nätverk bli kandidater inför det kommande valet. Det var då studenterna och intellektuella tillsammans med massvis med arbetslösa utbildade unga människor enades kring en fråga: "Ben Ali ska avgå!". Resten har ni säkert följt via nyheterna.

Tunisien är ytterligare ett exempel på ett land där de västerländska demokratiska recepterna som enbart är präglade av den västerländska varianten av globalisering och liberalism, inte fungerar.
Det är inte bara i Sverige som högerpolitiken i långa loppet leder till orättvisa. Det gjorde i Tunisien också. Det pågår i Iran också. Skillnaden mellan Sverige och Tunisien är följande:
I Sverige har socialdemokratin utvecklat en stark fackföreningskultur som högern vill till vilket pris som helst urhalka, medan i Tunisien finns inte den förutsättningen och därför är det mycket lättare för makthavarna att glömma bort folket.

Tunisien har gjort en stor och en unik mini-revolution. För första gången har folklig protest lett till presidentavgång. För det säger jag Grattis till det tunisiska folket. Jag säger därför Gott Nytt År Tunisien.

Men en revolution har alltid en baksida som kan leda till hemska konsekvenser, och med anledningen av just detta säger jag lycka till i fortsättningen. Jag säger därför God fortsättningen till tunisiska folket. Fortsättningen följer i vilket fall som helst för det fantastiska tunisiska folket. Håller tummarna för det modiga tunisiska folket, för det bästa.

//John Omoomian (S)