Nu har de båda lärarfacken skrivit på det nya läraravtalet. 4,2 % blev det. Jag har nu läst hela avtalet och om jag kliver ur mitt lärarperspektiv i några minuter känner jag att jag inte alls är missnöjd. Jag är naturligtvis inte nöjd utifrån mitt lärarperspektiv eftersom jag, liksom många andra lärare, inte är nöjd med den riksnivån på lärarlöner i Sverige jämfört med andra I-länder.
Jag är inte missnöjd med läraravtalet av flera olika skäl men det finns tre centrala punkter i avtalet som jag tycker är värda att poängtera.
Det nya avtalet är bland annat ett smart avtal. Jag påstår detta pga att avtalet är på 4 år men har 2 sifferlösa år. De siffrorna kommer att vara prdukter av de kommande förhandlingar om två år. Avtalet är dessutom uppsägningsbart. Det betyder att om lärarfacken och SKL inte kommer överens om de nya siffrorna om ca 2 år, så kommer man att säga upp avtalet.
Det smartaste med nya läraravtalet är att man har satt det nya förhandlingsdatumet precis mitt i riksdagsvalrörelsen.
Både LF och LR är medvetna om att deras PR-spel kring 10.000 kronors löneförhöjning var just ett PR-spel, dock ett viktigt och avgörande sådant. LF och LR är även medvetna om att de lönenivåerna som facken pratade om kräver ju kraftiga statliga prioriteringar. LF och LR vet mycket väl att detta klarar inte kommunerna själva. Kommunerna har redan nu golvats ner av en korkad regering. Kommunerna måste få kraftigt statligt finansiellt stöd för att klara kraven.
Men lärarfacken går ändå ut med en stor PR-kampanj och kräver 10.000 kronor förhöjning per månad. PR-spelet var i sig en kul grej men inte ska man, som lärare, vara naiv och tro att det blir 10.000 kronor mer per månad för lärarna utan en riksprioritering ! Därför tycker jag att timingen med nya förhandlingar samtidigt som riksdagsvalarbetet inte är bara bra utan smart också.
Jag hörde en gymnasielärare som intervjuades av SVT. När journalisten frågar varför han var missnöjd så sade han: "Vi skulle ju få 10.000 kronors förhöjning". Då har han enligt min mening inte fattat det hela med förhandlingsspelregler, PR-kampanj och framför allt finansieringsramar. Ett naivt perspektiv med andra ord.
Jag tackar härmed båda lärarfacken ! Inte för att jag är nöjd men kanske för att jag inte är missnöjd med vårt nya avtal :)
John Omoomian-Lindesberg
fredag 28 september 2012
söndag 9 september 2012
Den svenska modellen ... !
Vi närmar oss sakta men säkert valet 2014. För någon som inte är politiskt aktiv känns detta väldigt långt borta men de som är politiskt aktiva vet att man känner pressen inom partierna. Kalendern fylls ju mer och mer och schemat blir tuffare och tuffare.
Vi socialdemokrater i Örebro län hade en stor konferens i Stockholm förra veckan, där vi lade fram grunden till arbetet fram till 2014. På Sveavägen 68 är arbetet med strategin i full fart. Lika så ute på arbetarekommunerna. Utbildning och arbete bygger Sverige är huvudbudskapet som socialdemokraterna bygger hela programmet på. Det känns bra.
2006 när högern tog makten i Sverige var huvuduppdraget: bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. Sverige har aldrig varit mer drabbat av stora klyftor och utanförskap och siffrorna kring arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten talar tydligt språk. Sverigedemokraterna visar mer och mer att de inte är kompetenta att hantera den breda politiken. De gör dock olika försök för att framstå som ett parti som brinner för äldreomsorgen och bättre rättsväsende men svenska folket är ett smart folk :) Fler och fler inser hur kommunernas ekonomier påverkas av en rikspolitik där staten inte tar sitt ansvar och skjuter allt oftare ansvaret till kommunerna. Det kan vara mottagningsansvar av nyanlända efter två korta år. Det kan vara krav på demensvården utan att ge kommunerna resurs för det. Det kan vara krav på skolorna utan att ens veta vad kärnproblemet är då vi har en betygkåt utbildningsminister vid namn Jan Björklund som fick totalsågning av rikets lärarkår förra veckan.
Men frågan är: Räcker allt detta för att den individulistiske svensken förstår det som
Nobelpristagaren Joseph Stiglitz förstår. Han skriver i dag bok efter bok om jämlikhetens betydelse för tillväxt, länder som Storbritannien tittar avundsjukt på starka fackföreningars roll för framgångsrik näringspolitik.
Katrine Kielos skriver idag i en ledar-artikel (aftonbladet) att svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.
Kommer svenska folket, sept 2014, att förstå att det, i långa loppet, inte lönar sig att vara egoistisk ?
Att ett fungerande system bygger på att det finns ett team-tänk. Att den dagen då vi slutar bry oss om varandra så är det lika bra att gå och gräva egna graven ?
Jag är hoppfull och ser fram emot valarbetet i alla fall :)
John Omoomian (S)
Vi socialdemokrater i Örebro län hade en stor konferens i Stockholm förra veckan, där vi lade fram grunden till arbetet fram till 2014. På Sveavägen 68 är arbetet med strategin i full fart. Lika så ute på arbetarekommunerna. Utbildning och arbete bygger Sverige är huvudbudskapet som socialdemokraterna bygger hela programmet på. Det känns bra.
2006 när högern tog makten i Sverige var huvuduppdraget: bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. Sverige har aldrig varit mer drabbat av stora klyftor och utanförskap och siffrorna kring arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten talar tydligt språk. Sverigedemokraterna visar mer och mer att de inte är kompetenta att hantera den breda politiken. De gör dock olika försök för att framstå som ett parti som brinner för äldreomsorgen och bättre rättsväsende men svenska folket är ett smart folk :) Fler och fler inser hur kommunernas ekonomier påverkas av en rikspolitik där staten inte tar sitt ansvar och skjuter allt oftare ansvaret till kommunerna. Det kan vara mottagningsansvar av nyanlända efter två korta år. Det kan vara krav på demensvården utan att ge kommunerna resurs för det. Det kan vara krav på skolorna utan att ens veta vad kärnproblemet är då vi har en betygkåt utbildningsminister vid namn Jan Björklund som fick totalsågning av rikets lärarkår förra veckan.
Men frågan är: Räcker allt detta för att den individulistiske svensken förstår det som
Nobelpristagaren Joseph Stiglitz förstår. Han skriver i dag bok efter bok om jämlikhetens betydelse för tillväxt, länder som Storbritannien tittar avundsjukt på starka fackföreningars roll för framgångsrik näringspolitik.
Katrine Kielos skriver idag i en ledar-artikel (aftonbladet) att svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.
Kommer svenska folket, sept 2014, att förstå att det, i långa loppet, inte lönar sig att vara egoistisk ?
Att ett fungerande system bygger på att det finns ett team-tänk. Att den dagen då vi slutar bry oss om varandra så är det lika bra att gå och gräva egna graven ?
Jag är hoppfull och ser fram emot valarbetet i alla fall :)
John Omoomian (S)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)