Vi närmar oss sakta men säkert valet 2014. För någon som inte är politiskt aktiv känns detta väldigt långt borta men de som är politiskt aktiva vet att man känner pressen inom partierna. Kalendern fylls ju mer och mer och schemat blir tuffare och tuffare.
Vi socialdemokrater i Örebro län hade en stor konferens i Stockholm förra veckan, där vi lade fram grunden till arbetet fram till 2014. På Sveavägen 68 är arbetet med strategin i full fart. Lika så ute på arbetarekommunerna. Utbildning och arbete bygger Sverige är huvudbudskapet som socialdemokraterna bygger hela programmet på. Det känns bra.
2006 när högern tog makten i Sverige var huvuduppdraget: bekämpa arbetslösheten och utanförskapet. Sverige har aldrig varit mer drabbat av stora klyftor och utanförskap och siffrorna kring arbetslösheten och speciellt ungdomsarbetslösheten talar tydligt språk. Sverigedemokraterna visar mer och mer att de inte är kompetenta att hantera den breda politiken. De gör dock olika försök för att framstå som ett parti som brinner för äldreomsorgen och bättre rättsväsende men svenska folket är ett smart folk :) Fler och fler inser hur kommunernas ekonomier påverkas av en rikspolitik där staten inte tar sitt ansvar och skjuter allt oftare ansvaret till kommunerna. Det kan vara mottagningsansvar av nyanlända efter två korta år. Det kan vara krav på demensvården utan att ge kommunerna resurs för det. Det kan vara krav på skolorna utan att ens veta vad kärnproblemet är då vi har en betygkåt utbildningsminister vid namn Jan Björklund som fick totalsågning av rikets lärarkår förra veckan.
Men frågan är: Räcker allt detta för att den individulistiske svensken förstår det som
Nobelpristagaren Joseph Stiglitz förstår. Han skriver i dag bok efter bok om jämlikhetens betydelse för tillväxt, länder som Storbritannien tittar avundsjukt på starka fackföreningars roll för framgångsrik näringspolitik.
Katrine Kielos skriver idag i en ledar-artikel (aftonbladet) att svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga både en ekonomisk och en politisk strategi runt den. Gärna tillsammans med våra grannländer. Det skulle kunna ge oss den riktning och sammanhållning vi behöver under det unikt stormiga decennium som ligger framför oss.
Kommer svenska folket, sept 2014, att förstå att det, i långa loppet, inte lönar sig att vara egoistisk ?
Att ett fungerande system bygger på att det finns ett team-tänk. Att den dagen då vi slutar bry oss om varandra så är det lika bra att gå och gräva egna graven ?
Jag är hoppfull och ser fram emot valarbetet i alla fall :)
John Omoomian (S)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar