Varför är FN så passiva !?

FN bildades 1945 efter andra världskriget. Från början var det 51 länder som var med. År 2006 var 192 länder medlemmar i FN.

FN ska arbeta för fred, mänskliga rättigheter och social utveckling. Många länder var efter två stora världskrig fast beslutna att inte detta skulle upprepa sig en tredje gång. Dessutom hade FN som mål också att försöka förhindra de orättvisor och förhållanden i världen som kan leda till krig och konflikt.

Mycket har hänt sedan dess. Efter 66 år ser inte maktbalansen i världen på samma sätt som 1945. Den sovjetiska dominansen på öst har delvis försvunnit då Sovjet inte längre existerar i samma maktstruktur. Kina har visat framfötterna och har blivit den absoluta utmanaren, medans USA har tappat både ekonomisk och politisk mark i Mellanöstern och Nordafrika. Något som USA försöker återvinna nu.

När andravärldskriget var slut så var "vinnarna" helt eniga om att någon form av fredsavtal skulle underskrivas. Men när diskussionerna började kring vilka som skulle dela på den absoluta FN-makten dvs vilka länder som skulle vara medlemmar i säkerhetsrådet med fasta medlemmar och veto-rätt så gick olika uppfattningar isär bland de vinnar-länderna. Detta slutade med att Kina fick vara med som någon form av kompensation mot Sovjet.

Den första odemokratiska grundstenen lades redan då när 5 permanenta medlemmar i säkerhetsrådet fick en rättighet vid namn "veto-rätt". Detta inebär att de, när som helst, kan lägga veto mot ett beslut eller resolution utan att behöva övertyga de andra länderna via en motivering eller liknande. Ingen konsensus alltså.

En annan nackdel som inte kunde förutses då var staternas fulla mandat i förhandlingar. För de demokratiska staterna som redan då hade kommit en bra bit in i sina demokratiseringsprocesser var detta inget problem. Länder som Norge, Sverige, Frankrike eller Storbritannien. Men för de andra länderna som Kuba, Iran, Libyen, Kina, osv där en fullkomlig demokrati inte var ens tänkbar var situationen annorlunda.

Staterna fick som sagt full mandat i förhandlingarna. Det har de nu också. Landets representant blev alltså inte nationen eller folket som det var tänkt från början. Utan staten fick representera folket. Och vad händer om ett land som Libyen, Iran, Israel, Kina etc etc respresenteras av staten. Jo, det första som FN i så fall får säga adjö till är just mänskliga rättigheter som krockar med den statens intresse.

Och det sura dilemmat slutar inte där ! Tyvärr .... Det kan uppstå konflikter där FN:s huvudpartner dvs ett lands stat som folket inte vill ha längre blir huvudboven. Vad kan FN göra då ? Ska FN ställa sig bakom statens suveränitet ? eller ska FN ställa sig bakom folkets vilja. Något som har direkta samband med stadgan, dvs mänskliga rättigheter. Och vad säger FN när ett sådant totalitär regim som t ex: Irans regim säger: "Vad har ni (FN) för rätt att diktera mänskliga rättigheter för oss?"
"Det är klart att bögar ska avrättas !", "Det är klart att otrogna kvinnor ska stenas till döds!", "Det är klart att vi ska avrätta de politisk-aktiva som hotar vår landssäkerhet genom sina demonstrationer !!!". "Alla dessa åtgärder har vi fått tillåtelse att genomföra via våra nationella regler !!"

Vad har FN för svar !? .... Inget !
Vad har FN för mandat att bygga sina underlag på olika NGO:s faktarapporter och därmed fatta beslut !? .... Ingen !

Och detta underlättas inte om FN leds av en svag, okarismatisk och färglös ledare vid namn Ban Ki-Moon, som gillar att omge sig av ja-sägare.

FN har i många år lyst med sin otroliga frånvaro i samband med två utav de riktiga och primära uppdragen som FN hade i början, dvs mänskliga rättigheter och fred.

Så det är kanske dags att inse att FN med den stadgan som skrevs för 66 år sedan har gjort sitt. Antingen ska man se över stadgan så att FN återigen får den riktiga mandaten som organisationen behöver eller skrota det hela.

En FN utan mandat, är som en f.d brottare som har hunnit blivit 95 år och använder sig av rullator, men ändå befinner sig mitt i brottningsmadrassen, ist för att sitta på läktaren och åskåda.

//John Omoomian (S)